Inom vården råder sekretess för uppgifter om patienten. När det gäller barn är utgångspunkten att sekretess även gäller gentemot vårdnadshavarna. Samtidigt har vårdnadshavare rätt och skyldigheter att bestämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.
Det råder således en konflikt mellan, å ena sidan barnets rätt till integritet och självbestämmande, och, å andra vårdnadshavares möjlighet att fullgöra sin skyldighet att tillgodose barnets behov.
För att ta reda på om vårdnadshavarens rätt att ta del av journalen väger tyngre än barnets rätt till sekretess, måste det egentligen alltid göras en individuell bedömning utifrån barnets ålder och mognad. I lagen finns inga fasta åldersgränser för när barn tillåts disponera över sin egen sekretess. Den 13-årsgräns som 1177 har satt, grundas på beslut från Justitieombudsmannen (JO). JO och Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att ett barn som har fyllt 12 år normalt sett bör kunna ta ställning till en läkarundersökning i vissa fall. När det gäller psykiatrisk vård finns det dessutom exempel och uttalanden som visar att det i vissa situationer har ansetts godtagbart att barn under 15 år själva har sökt och fått vård utan att vårdnadshavarna har informerats i förväg.
En 16-åring borde i normalfallet betraktas som tillräckligt mogen för att ta ansvar över sin egna sjukvård, utan att blanda in vårdnadshavare. Dock är det upp till vårdgivaren att avgöra om så är fallet.
LAGSTÖD
|
25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) |