Vårdgivaren är skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra att patienter drabbas av vårdskador. En vårdskada definieras som ett lidande, en fysisk eller psykisk skada, sjukdom eller dödsfall som hade kunnat undvikas om lämpliga åtgärder hade vidtagits under patientens kontakt med hälso- och sjukvården. En allvarlig vårdskada är exempelvis en skada som lett till att patienten avlidit.
Vårdgivaren har också ansvar för att utreda händelser i verksamheten som har orsakat, eller hade kunnat orsaka, en vårdskada. Om en sådan händelse bedöms som allvarlig, ska den anmälas till Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Om det finns skälig misstanke om att en person inom hälso- och sjukvården i sin yrkesutövning har begått ett brott som kan leda till fängelse, är det IVO:s ansvar att anmäla detta till åklagare. Om IVO anser att det finns grund för att besluta om prövotid, återkallelse av legitimation eller annan behörighet, eller begränsning av förskrivningsrätt, ska inspektionen anmäla ärendet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd.
Om en patient har råkat ut för en personskada kan han eller hon få ersättning. Anhöriga har under vissa omständigheter också rätt till kompensation.
Det finns en möjlighet att stämma en vårdgivare med stöd av skadeståndslagen. Enligt lagen krävs att personskadan uppstått på grund av uppsåt alternativt att vården har agerat vårdslöst och på så vis orsakat aktuell skada. I Sverige har arbetsgivare ett så kallat principalansvar för sina anställda. Det innebär att det inte är möjligt att rikta skadeståndsanspråk direkt mot en enskild arbetstagare, till exempel en vårdanställd, utan istället måste talan väckas mot arbetsgivaren, i detta fall vårdinrättningen. En arbetstagare kan dock i undantagsfall bli personligen skadeståndsskyldig, men då krävs synnerliga skäl. Ett sådant undantag kan vara om det går att visa ett tydligt samband mellan arbetstagarens uppsåt eller grova oaktsamhet och den skada som uppstått. När det gäller efterlevande kan skadestånd för bland annat begravningskostnader, psykiskt lidande och uteblivet underhåll bli aktuellt.
Enskilda läkare eller sjuksköterskor kan i vissa fall hållas straffrättsligt ansvariga, men detta förekommer mycket sällan.
LAGSTÖD
|
2 kap. 1 § skadeståndslagen 5 kap. 2 § p. 2-3 skadeståndslagen Sida 172-173 i prop 2009/10:210 1 kap. 5 § patientsäkerhetslagen 3 kap. 2-3 och 5 §§ patientsäkerhetslagen 7 kap. 29-30 §§ patientsäkerhetslagen 9 kap. 1 § patientsäkerhetslagen 6 § patientskadelagen |