Tvångsvård kan endast ges om patienten lider av en allvarlig psykisk störning och på grund av sitt psykiska tillstånd och sina personliga förhållanden i övrigt:
har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård, som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att patienten är intagen på en sjukvårdsinrättning för kvalificerad psykiatrisk dygnetruntvård (slutenvård), eller
behöver iaktta särskilda villkor för att kunna ges nödvändig psykiatrisk vård (öppenvård).
För att tvångsvård ska aktualiseras krävs även att patienten motsätter sig sådan vård som beskrivits ovan, alternativt att det till följd av patientens psykiska tillstånd finns grundad anledning att anta att vården inte kan ges med dennes samtycke.
LAGSTÖD
|
3 § lagen om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128) |