Om det finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning, detta framgår av 19 § lag om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128). Bestämmelsen tar sikte främst på hastigt uppkomna farosituationer som inte kan bemästras på något annat sätt än genom att patienten spänns fast med bälte. Det ska vara fråga om risk för en allvarlig fysisk skada. Med det sagt, om patienten är så pass våldsam att det finns en risk för allvarlig fysisk skada får patienten spännas fast.
Beslut om fastspänning ska tas av en chefsöverläkare. Chefsöverläkaren kan dock delegera uppgiften att besluta om bältesläggning.
LAGSTÖD
| 19 § lag om psykiatrisk tvångsvård (1991:1128). |